Det var en artikel i SvD i fredags (jag ligger lite efter med min mediauppdatering) om fanzines. Så här står det i början: "På nätet är ordet friare än någonsin. Men det finns de som fortfarande tycker att trycksvärta betyder mer. /.../ mitt i blogghysterins stormöga lever fortfarande en allt brokigare fanzinekultur som tänjer på gränserna för detta alternativismens högt aktade medium, som utnyttjar det svärtade papprets estetiska potential och som erbjuder ett nygammalt alternativ till bloggarnas värsta nonsenspladder som till mer traditionella medier."
Som att det bara var att välja! "Eh, ska jag starta en blogg eller ett fanzine?". Hallå, det kostar PENGAR att göra ett fanzine. Pengar som ingen ger en, mer än kanske ABF om man tjatar och tjatar och ljuger om att man har en studiecirkel, och då ger de en typ åttahundra efter tre månader. Ett fanzine kräver ett startkapital, blev jag plågsamt medveten om i våras. Alla som gör ett fanzine har på något sätt kunnat hosta upp lite pengar. Har man inte pengar måste man skriva på nätet om man vill skriva över huvud taget. Det är inte bara att välja. Jag har inga pengar alls. Jag har trettio kronor på mitt konto, då kan jag ta ut en hundralapp. Det blir det inget fanzine av. Ge mig pengar så gör jag ett fanzine, värsta bra fanzinet. Mediekritik! Medelklasskritik! Inkonsekvent kritik av allt man kan tänka sig! Trams och ordvitsar!
Det är mycket fascinerande att de stora svenska morgontidningarna så konsekvent låter bli att skriva att saker kostar pengar.